1940
Klubbområdet vid Abborreberg börjar hotas av ägarbyte och Bengt Widstrand börjar bearbeta Norrköpings kommun om en ny plats som blev den nuvarande vid Bråviksvägen och lyckas slutligen få ett kontrakt skrivet med en årsavgift på 50:-. Många medlemmar var emot förslaget, då området var sankt och vassbeväxt och oändligt mycket arbete erfordras för att kunna bygga där. Anslag begärdes också från Sv. Kanotförbundet och beviljades till 360 kronor.
Bengt blir detta år invald som suppleant i Svenska Kanotförbundet och klubben får då bättre kontakt med den övergripande verksamheten inom kanotsporten.
Klubbens postgirokonto 16 16 62 erhålles efter ansökan.
1941
Pga krig i världen låg verksamheten nästan nere. En triangel-tävling kördes dock mellan Östergötland-Västergötland-Småland och BKK kvalificerade sig att få delta med flera kanotister. ”Röda Stugan” flyttas över isen till det nya området vid Bråviksvägen och får bli basläger för nya etableringsarbetet.
Den ”Röda Stugan" flyttades från Aborreberg redan 1941 till det nya området vid Bråviksvägen och 1942 började schaktningen där.
Åke Hultgren med sin nya VKV40 från Vituddens Kanotvarv i Västervik (konstruktionsår 1940).
Som kuriosa kan nämnas att längden på dagens tävlingskanoter på 5,20m kommer av att det inte gick att få in längre kanoter i tågvagnarna från Västervik på 30-, 40-talet.
Klubben erhöll från riksidrottsförbundet 3 st tidtagarur, megafon och förbandslåda.
1942
Medlemsantalet hade nu stigit till 68. Ekonomin var ansträngd och trots medlemsavgiften på 3:- så fick kassören använda avbetalningssytem för att få in pengarna. Klubben hade fortfarande kvar kanothuset på Abborreberg och ett mödosamt schaktningsarbete påbörjas på det nya området vid Bråviksvägen. Området bestod bara av vass och lera ner mot vattnet.
Vintern 1941 flyttades ”Röda Stugan” till nya området vid Bråviksvägen och året där på påbörjas ett mödosamt arbete med att schakta ut hela området.
"Röda Stugan" som den nya kanotklubben och basläger för uppbyggnad av nya kanotområdet. Lägg även märke till den gamla loggan på huset.
Arne Lövgren, Rune Sandstedt, Bror Holsten och Hugo Bergh på Bråviken troligen 1942.
1943
Till en början var planerna på nya kanothuset mycket omfattande med plats för 350 kanoter. Ekonomin var dock alldeles för knapp och man fick sänka ambitionerna. Områdeshyran för Abboreberg hade höjts till 100:- och man fick kämpa med lotterier för att klara ekonomin. En sektion för skridskosegling och vanlig orientering bildas för att bredda verksamheten för medlemmarna.
Stina Lundgren,Ingegärd Svensson,Stina Cederstrand,Ingrid Jakobsson och Vera Lindh. Tjejerna bär linnen med det gamla klubbmärket. Senare under 1943 skulle det bytas ut mot det vi har idag.
Det nya klubbmärket ritas av Kalle Möller.
1944
På isen mättes tävlingsbanor enl. Svenska Kanotförbundets regler.
I simhallen hade Norrköpings Kappsimningsklubb stora tävlingar och Harald Berg hade en bejublad uppvisning med eskimåsväng i basängen.
I samband med Försvarsdagarna deltog BKK med uppvisningar och parader.
Kanothusbygget påbörjas på sin nuvarande plats vid Bråviksvägen och grunden blir klar efter 800 tim. arbete i den svårforcerade leran.
År 1944 gjutes grunden till det nya kanothuset ritat av Arne Bogren. 1945 blir huset klart och man hade arbetat ca. 4500 tim och finansierat med lotterier,lån och medlemsandelar.
1944 byggdes 6st K2-Sidus ritad av Harry Karlsson. Det var en bordlag kanot med mycket fina vatten-egenskaper som väl kan mäta sig med dagens långfärdskanoter.
Arne Lövgren blir 4:a vid SM i Trollhättan.
Andra namn som dyker upp i tävlingssammanhang är bla.; Hugo Bergh, Hugo Skullman, Rune Larsson, Bror Holsten, Sigvard Svensson, Inge Dahl (jun), Allan Ytterberg.
1945
Gamla området vid Abborreberg utrymmes och en del av tält- och masonitstugorna dras över isen till Hönsskär där Frisksportarna fanns sedan tidigare.
En långfärd körs Norrköping-Stockholm med sträckning:
Norrköping-Landsort-Nynäshamn-Dalarö-Saltsjöbaden (230km)
Deltagare: Nils och Anna-Lisa Eriksson, Nils och Ann-Britt Liljenberg, Kurt Hansson och Gunnar Svensson.
Hemfärden skedde sedan på ett båtdäck(5:-/person) och från Djurön fick man sedan paddla hem.
Kanothusbygget blir klart enl. ritningar som gjordes av Arne Bogren (världsmästare i Faltbåt 1938). Det nedlades ca. 4500 arbetstimmar och finasierades med lotterier,lån och medlems-andelar. Det skulle från början blivit ett 2-våningshus med klubblokal och sekretariat på övre våningen men ekonomin var för knapp.
Propagandatävling på Strömmen vid Strömsholmen anordnas.
Första Kanotorienteringen körs med banläggare Harald Berg.
1946
Medemsantalet var nu uppe i 89. I april anordnas en träningskurs i Lindö under ledning av den duktige tränaren Arne Boqvist från Västervik. Det blev teori om kanoter och paddlar samt träningslära och teknikpaddling ute på sjön. Maten intogs på Lindö Resturang där även teori-lektionerna hölls.
Bråvikens segrare vid regattan i Katrineholm 1946
Stående: Rune Larsson, Arne Lövgren, Hugo Bergh, Bror Holsten, Allan Ytterberg
Knästående: Karl Österman, Inge Dahl, Hugo Skullman
Kungsholmen runt med Rune Larsson, Bror Hollsten, Hugo Bergh
DM-mästare i Söderköping
1947
Strömloppet hade nu blivit så stort att 10 föreningar deltog och man hade stor publikanslutning utefter kajerna. Även finska kanotister från vänorten Tammerfors deltar.
Kurt Hansson
Arne Lövgren och Bror Andersson i Katrineholm omkr. 1947
1948
Förutom Strömsloppet, DM och andra tävlingar åker ett 15-tal BKK'are till Finland för tävlingar och långfärd under 10 dagar. Utfyllnads arbeten på området fortsätter med hjälp av bland annat Holmens Bruk. Den utlovade baracken från Norrköpings stad lyser med sin frånvaro.
Skridskoseglingssektionen går med i förbundet.
Hugo Bergh, Åke Hultgren
Bildern nedan är från en långfärd på Tisnare -kanal, troligen runt 1948.
Lastbilsflaket där man satt under kanoterna
C-kanoten: Nils Eriksson, Anna-Lisa Eriksson
Nils Nilsson, okänd, Ingrid Jakobsson, Stina Cederstrand
Bengt Widstrand
1949
Tävlingssäongen blir inte så god som man önskat, men vid JSM i Malmö blir det fina resultat. Områdesarbetet fortsatte och det tidigare "dyhålet" hade blivit ett vackert grönområde.
